När jag är trött och lite ledsen så blir jag väldigt dramatisk. Då gillar jag att tänka att det är jag som är skriket och jag är stulen, men igentligen är jag någonstanns bra och vilar upp mig. Och så läser jag massvis av Per Lagerkvist dikter. Den här är min absoluta überdramatiska favorit dikt;
"Min ångest är en risig skog
där blodiga fåglar skrika.
Stoltare ödemark finner du nog;
men det kvittar mig nu lika!
Jag sitter och glor under torra träd
och lyss till de hesa skriken.
Jag ligger snart still under tomma träd
och ruttnar bland fågelliken."
Ikväll ska jag dra något gammalt över mig och sen ska jag må bra och vara glad igen.
No comments:
Post a Comment